Min kanin är bra tokig. När vi får besök av finfina Happy blir Totoro galen. När hunden inte är så nära gör det inte så mycket, men ibland hör man ett argt "STAMP!!!!!!!" från honom. Sitter jag och klappar Happy börjar röjet. Först irar han omkring och svär för sig själv i buren (nästan så att man hör på riktigt alltså..) för att man är en jävel som överger honom, sedan när man kommer fram till hans bur får han panik, på grund av hundlukten, så han tror ju först att man ska äta upp honom... sedan när det värsta gått över och han lugnat ner sig och insett att man inte alls är särskilt sugen på kanin så får man bara den där blicken som meddelar en att han är mycket besviken på att man väljer rovdjurets sida och inte gräsätaren. Det tog ett bra tag innan han ville förlåta mig efter det... ( mitt tips är att muta med lite öronmassage )

Så nu tvingar jag honom att ligga på en handduk som luktar Happy så att han ska vänja sig lite, för så fort jag har rört vid hunden blir det ett jävla tjat...

ni ser ju blicken på bilden... "vilken sida är du på....!!!?"

Kan i alla fall meddela att jag idag var på Lars Wallins underbara utställning på waldemarsudde i ståkhålm. Magnifikt! Har lite ångest över att jag inte köpte ett skissblock med hans illustration på, för jag behöver verkligen ett skissblock att få ut min inspiration på, och sen var jag lite ledsen över att det var fotoförbud.. trots det så fotade alla japaneser som var där på besök.. men nej, jag ville inte riskera att bli typ stämd or whatever.

Har även tagit tummen ur röven och färgat mina ögonbryn nu. Färgen skulle vara brun/svart. Och det blev svart. Ser inte helt åt helvete ut, som ni kan se på bilden, men jag måste skrubba bort några fläckar som blev, och även fylla i lite här och var där jag missade. Tummen upp till färgade ögonbryn!

Det har varit två underbara veckor med denna häst, och det är makalöst vad underbar hon är. Tjejen som äger henne är lyckligt lottad, och att jag fått äran att ta hand om henne under denna tid är bara fantastiskt. Hoppas att jag får rida henne igen. För att vara så ung är hon helt och hållet underbar att rida, lugn och jätte fin. Med rätt träning kommer hon komma långt, för visst har hon en bit till att lära, men fy så fin hon är.

J a g   ä r   h e l t   k ä r .

Jag kommer inte riktigt ha någon ork att uppdatera bloggen nu den kommande tiden. Sommaren tar helt enkelt allt för mycket tid, och de gånger jag sitter vid datorn gör jag betydligt bättre saker än att sitta vid bloggen. Typ som att lana sims 3 i min ensamhet om nätterna... Så hädanefter kan ingen räkna med att jag uppdaterar var dag, för det blir alldeles för jobbigt.

Känner inte för att uppdatera så mycket nu när vädret och dagarna ser ut som de gör. Hästen jag rider ser ni på de tre sista bilderna, den mörka skönheten. Ibland när man går mot hennes box står hon och tittar rakt på en med öronen framåt, och då ser hon lite ut som en älg.

Hon är underbar att rida, även om hon är ganska ung och oerfaren.
En oslipad diamant kan man säga.

För någon vecka sedan cyklade jag och mamma till en antikhandlare för att ta oss en titt och kanske hitta inspiration till ett kommande projekt i sommar. Jag hade inga tankar på att ens ta med något hem, för inget skulle ju direkt få plats på cyklarna. Utanför affären hade det slagits upp ett tält där det såldes ut en massa gamla saker för en billig peng, priserna där låg mellan 10-100kr stod det på en lapp så såklart kikade jag runt där.

Plötsligt, i ett hörn får jag syn på denna skapelse, tro mig när jag säger att jag inte alls brukar vara förtjust i gamla tavlor, men den här tavlan var speciell. Jag kunde inte hålla ögonen borta från den, och gång på gång sa jag till mamma att den var så jädrans fin. Betalningen av allting skulle ske inne i antikaffären, så jag och mamma gick in dit och frågade vad han ville ha för tavlan då det inte stod någon prislapp på den. Eftersom prislistan där ute sa max 100kr för grejerna trodde jag ju förståss att den inte alls kanske skulle vara så dyr, men samtidigt kändes den alldeles för fin för att kosta så lite.

Mannen harklade sig lite, och sa att den tavlan var det finaste han hade där ute, och att han i alla fall skulle ha minst 500kr för den. Där sjönk mina förhoppningar kan jag tala om för er. För i min plånbok fanns bara en hundralapp, och antagligen såg han på mig vad besviken jag blev. Jag sa till honom att det var ju synd.. för jag har bara ynka 100kr i plånboken och jag trodde faktiskt att den skulle kosta runt det eftersom den stod där ute. Jag var jätte nära på att gå därifrån sen när jag hör honom säga, "det är okej..". Först uppfattade jag inte vad det var som var okej, så jag tittade på honom som ett frågetecken. "Det är okej.. du kan få den för 100kr.."

Kan ni gissa vilken lycka? När jag gick ut från affären efter att jag gett honom pengarna kunde jag höra hur han jämrade sig över sin förlust, eller så var det om något annat, men jag brydde mig inte för ett öre. Tavlan var min!

Såklart cyklade vi inte hem med den. Vi tvingade pappa komma och hämta den med bilen, och nu står den här i mitt rum & där kommer den stå länge till. Jag sitter fortfarande och gnölar över vilken antik lukt den har dragit med sig hem, sådan lukt avskyr jag över allt annat, men det är värt allting, för den står ju där så snygg och det går inte att ta ögonen från den.

Pga kameravinkeln så ser tavlan mindre ut än vad den egentligen är och färgerna gör den inte rättvis på den här bilden.

1. Jag tror på spöken.
2. Jag tycker att regn, åska, höst och att äntligen få byta till vintertid är mysigt.

Ni anar inte vad min vecka har varit fin. I fem dagar har jag fått tillbringa min tid på platsen där jag hör hemma, med de mest fantastiska människorna som finns. Det har varit varma dagar med barbackaritt från hagen, höjdhoppningstävling, hoppning ute i det gröna med utmaningar som man aldrig trodde att man skulle genomföra. Jag fick rida underbara Tösen, som gärna inte gillar att hoppa sådär mycket, men duktig är hon och när vi väl var ute i skogen för våran "finala" terrängritt var det bara över alla hinder som gällde & hon klarade det gallant!

Det finaste med henne måste nog ändå vara tungan som alltid är där och flänger. Det är så man känner igen Tösen, utan tungan skulle hon vara som vilken annan häst som helst. Det här med tungterapi fungerar inte, hon trivs helt enkelt bara att ha tungan utanför munnen.

Förutom all ridning så har det även spenderats några nätter i höt, tillsammans med kurrande kattungar och trevliga människor. Även om jag känner alla, och kommer återvända till stallet flera gånger i sommar, kändes det ganska tomt när man kom hem och insåg att det för den här gången är slut.

Blir det fler terrängläger ska jag definitift vara med, om alla andra knäppisar ska det!