Nämen se där! Vem är inte den här lilla skrutten som hamnat på Daily Bunny när han sitter och chillar i sin bajslåda som vanligt? Generad eller ej, söt är han iaf när han sitter och skiter, det måste ni väl medge?

Alltså det bästa jag vet är att trycka ansiktet in i hans päls och bara gosa loss. Han är väl inget stort fan av det direkt, men usch och fy så mysig päls han har. Gott luktar den också, mysgott och sådär kaninigt som det ska lukta. Idag fick han skutta i trädgården igen, jag mutade honom med mat så att han skulle tycka om mig lite mer.

Han älskar mat, och mig förståss. Men mest mat.

Totoro är den som älskar att springa omkring som en tok på tomten och spralla med benen, och han springer gärna också ifrån mig när det är dags att komma in. Han brukar alltid bli helt till sig när han ser mig komma och tar tillfället i akt att sticka ut huvudet för att kika efter vad som försigår när jag öppnar buren. När han vinklar öronen sådär framåt vet man att han är lycklig, och hjärtat slår lite extra när han flyger upp i luften i en glädjegest.
H a n   ä l s k a r   l i v e t   h e l t  e n k e l t!

Men vad kommer att hända nu när han antagligen håller på att bli blind..?

Min kanin är bra tokig. När vi får besök av finfina Happy blir Totoro galen. När hunden inte är så nära gör det inte så mycket, men ibland hör man ett argt "STAMP!!!!!!!" från honom. Sitter jag och klappar Happy börjar röjet. Först irar han omkring och svär för sig själv i buren (nästan så att man hör på riktigt alltså..) för att man är en jävel som överger honom, sedan när man kommer fram till hans bur får han panik, på grund av hundlukten, så han tror ju först att man ska äta upp honom... sedan när det värsta gått över och han lugnat ner sig och insett att man inte alls är särskilt sugen på kanin så får man bara den där blicken som meddelar en att han är mycket besviken på att man väljer rovdjurets sida och inte gräsätaren. Det tog ett bra tag innan han ville förlåta mig efter det... ( mitt tips är att muta med lite öronmassage )

Så nu tvingar jag honom att ligga på en handduk som luktar Happy så att han ska vänja sig lite, för så fort jag har rört vid hunden blir det ett jävla tjat...

ni ser ju blicken på bilden... "vilken sida är du på....!!!?"

Nu får nog varken Totoro eller jag se Lillan igen. Den lilla vildkaninungen som kom på besök till våran tomt för att gömma sig från de elaka barnen som jagade henne. På våran tomt fick hon vara i lugn och ro, och hon kunde sitta där i gräset och bara äta, medan vi gick omkring och gjorde våra sysslor. Hon var inte rädd för oss. För några dagar sedan satt jag och inspekterade henne medan hon åt, och rätt som det var skuttade hon fram till mig, bara några centimeter från mig, ställde sig på bakbenen och försökte sträcka sig mot mig för att nosa på mig. Hon hade lite svårt att nå, så då skuttade hon runt mig och satte sig vid mina fötter istället. Plötsligt känner jag hennes nos kittla mina tår, och jag får verkligen hålla mig för att inte börja rycka med fötterna.

För någon dag sedan såg jag en svart katt stryka omkring på våran tomt. Jag öppnade fönstret och skrämde bort den. Det sägs att det var den svarta katten som tog henne. Så den katten skulle jag gärna vilja prata med. Nog för att pedofili är förbjudet runt våran tomt, men att dräpa en stackars försvarslös kaninunge, som inte vill något annat än att bara få vara ifred och äta gräs, är inte okej. Ser jag katten närma sig våran tomt igen så tar jag fram mitt dressyrspö..

Totoro kommer vara lite extra glad idag, han förstår nog inte att Lillan är borta, men idag ska han få komma ut på tomten sedan veckor tillbaka.

Bilder från i helgen då Jag, Sofie och Totoro var ute på äventyr vid dagiset. Han har aldrig varit utanför våran tomtgräns förut, (förutom de gånger han rymt) så för honom var det extra spännande. Han blev dock lite sur när vi gick hem och gjorde uppror genom att försöka hoppa ur min famn, men så gör han ibland när han är sur.

Hjärtat dunkar lite extra mycket när man ser dessa bilder, han är min fina pojk!
Sofie är geniet bakom dessa underbara bilder ♥

Kaninskiten har fått vara ute i sin förstorade rasthage heeela dagen. Han var nöjd kan jag säga när jag kom ut och skulle hålla honom sällskap en stund. Förut kunde man knappt ta på honom när han antingen gick i koppel eller var i komposthagen, då trodde han alltid att man skulle ta upp honom och då var det bara att skynda iväg. Men nu, mina damer och herrar kan man pilla och klia honom på baken hur mycket man vill! Han har blivit mer chill kan man lugnt påstå. Ögonen är fortfarande lika rinniga, har fått börja med salvan igen, men då den snart är slut blir det nog en sväng till veterinären igen, och det blir nog inte så kul för hårbollen..

I övrigt tror jag att han gått ner lite i vikt också, och det är ju finemang! Då blir nog veterinären glad vid nästa besök! Finns inte så mycket mer att berätta om honom nu.. Han äter sitt efterlängtade gräs nu.. sover och bajsar överallt som vanligt, och är bara allmänt söt.

Han har det gött!

P.s Snart ska jag och mamma börja kaninsäkra tomten. Täcka för alal rymlingshål och  stänga för vissa områden, så han kan springa helt fritt i trädgården! :)

Snart ett år sedan min lilla plutt kom hem till mig, ett år som känns som en evighet. Det känns som att jag har haft Totoro hela mitt liv, kan inte tänka mig ett liv utan att gå upp på mornarna för att mysa med honom innan skolan, peta lite på honom efter skolan & sedan kramas lite extra på kvällen. Han har det bra tycker jag & alla andra som får se hur han har det. Mamma säger att han är världens lyckligaste kanin, för det är då tur att han hamnade hos mig. Man kan säga att jag har samlat på mig en massa kärlek över 17år att ge till någon egen att rå om, och nu har jag alltså överöst honom med kärlek i snart ett års tid.

Hade inte riktigt tiden till att ge honom något extra gott i helgen, men ikväll lovar jag att det blir kanintårta! Han lär nog inte tappa sina 400gram på ett tag, som veterinären sa att han behöver. Men jag tänker i alla fall inte pressa honom, man kan säga att jag har gödit upp honom med kärlek, för hade jag inte gjort det vet jag inte om han hade klarat av sin första vinter. Som tur är blir det minst 10vintrar till, eller jag hoppas i alla fall att han hänger kvar några år till, tröttna på honom lär jag aldrig göra.

Grattis m i n   p l u t t e t j o c k i s k å t i n g m y s g u b b e !

han skuttar runt och är allmänt glad! :-)