Det är nu jag längtar efter att ta studenten. Jag får känslan av att bara ta mig bort från detta land och komma med något nytt och bättre. Börja om och vara den jag vill vara. Inte släppa någon för nära inpå utan bara vara.

Jag undrar innerligt vad jag kommer åstakomma här i livet, för något måste det vara det vet jag. Vägen dit blir tuff och ensam. Men jag är van vid att klara mig ensam vid det här laget och det är inget jag gnäller över. Det är bra att kunna sådant. Jag ska stå där och se på andra när de kämpar tillsammans med andra, måste stanna upp och vänta in medan jag bara fottsätter och fortsätter utan stopp.

April blir en hektisk månad, något jag kämpat länge med ska bevisas att jag klarar av, min fina syster kommer hem och vernissage ska anordnas. Just nu vill jag att allt ska gå fort så jag slipper stå där och sörja mig sönder innan sommaren. Nu tar jag mig an fasen i livet där jag går min egen väg, väljer med noggrannhet och visar att jag klarar mig utan andra. Ensam är stark, och stark det är jag.

Lov är bra underbara ibland när man får umgås med underbara människor på underbara platser

Jag har gjort en spetslampa. Och jag gillar den skarpt!

En del vill inte lägga sig i andras liv när deras egna är till gränsen perfekt. Det kallas egoism.

Man lever inte enbart sitt eget liv. Man är en del av andras också. Därför sätter det sina spår hos dom som verkligen behöver något och den man förväntar sig ska rycka ut inte gör det på grund av att man fått lite storhetsvansinne på besök.

Förhoppningsvis kommer karman tillbaka och får dessa att inse att de borde fortsätta finnas till i alla andras liv.

Jag är glad för de som fortfarande förstår det, och som finns kvar vid min sida. All lycka till er! <3

Glad alla hjärtans dag. Den mest usla och överskattade dagen som finns. Men det säger jag bara för att jag kommer sitta här i min ensamhet som varje år. Men jag känner mig inte olycklig för det. Man kan ju ha en skämma bort sig själv kväll istället!

Fick en fin ros av en fin person i skolan idag!

När man spenderar sin helg med vänner man tycker om så finns det inget som kan hindra känslan av lycka. Att prata i timmar tills sömnen tar över, dricka te varvat med halvjäst vin, lyssna på musik man inte trodde fanns, ha frallor i mängder omkring sig, lukta på de gosigaste av valpar, laga underbar mat och inte bry sig om omvärlden är något varje människa borde få vara med om. Min helg har varit fantastisk att jag skulle kunna dö en skvätt!

Var på Ai Weiweis utställning på magasin 3 samt vårutställningen i Stockholm i fredags. Gillar sådana fredagar skarpt. Fint och inspirerande!

Nu har jag ryckt upp mig från alla tragiska känslor. Man kan inte ligga och tycka synd om sig själv allt för länge, det blir bara ännu mer tragiskt. som en vän påminde mig om idag: ryck upp dig!!

M i n a   t i p s ;
*ta en tupplur och dröm om det som hänt (om möjligt)
*vakna upp och inse "vafan håller jag på med?"
*svulla lite chips och intala dig själv att du är snygg no matter fucking what
*ge dig själv några örfilar också, man är ju kvinna för i helvete. Vi klarar allt!
*YOGA! Får ut ALL dålig energi, dessutom blir man svettigt snygg
*duscha iskallt och sjung ut i kör med det vackra ekot i badrummet
*softa ner och skratta åt livet, spela lite sims eller gör något annat som bara du är bra på!

Jag firar med att beundra min nya tapet till mitt nya rum. Hur snygg är den inte? Mina inredningsdrömmar kommer till liv <3

Det som skrämmer mig är inte hur jag ska gå vidare. Det som skrämmer mig är tanken på att jag ska behöva öppna mig ännu en gång för att komma någon vart. Tid är det dyrbaraste jag vet. Jag har fått lära mig att man ska ta vara på den som att det vore jordens undergång imorgon.

Jag vill inte sitta och vänta i meningslösa förhoppningar, men tyvärr är det något man inte kommer undan med. Och det gör ont att tänka på.

Nu fruktar jag bara för hur lång tid det ska ta för mig att känna något för någon igen, för jag vill känna det. Jag vill ha någon vid min sida.

Att se mina vänner och familj vara lyckliga hjälper inte just nu, visst är jag glad för dom, att det är dom som slipper känna sådan olycka just nu, men jag undrar bara när det är min tur på riktigt. Det var länge sedan någon frågade mig hur jag egentligen mår, för jag har alltid prioriterat mina vänners känslor före mina.

Så hur mår jag egentligen just nu? Jag vet inte riktigt.

Jag försöker komma på om det verkligen inte är första april idag. Tragiskt nog är så inte fallet vilket betyder att jag denna helg kommer spendera min tid med att dränka mig själv i meningslöshet och fälla en hel jävla östersjö på det.

Inte ens lyckokakan är på min sida idag.

Jag antar att du som sitter där i ett hörn och kastar förbannelser över mitt liv kan skatta dig väldigt lycklig, för du har då lyckats igen.

Nu går jag och dränker mig en skvätt.
Farväl för denna gång.

Man kommer ingenstans här i livet om man inte vågar följa sina drömmar. Man kan inte sitta och tänka "nej men jag gör det någon annan gång" eller "varför skulle något sådant kunna hända mig? Jag är bara en enkel människa, ingen speciell..". Det är tragiskt att en del människor inte vågar trotsa sin rädsla och göra det man så länge gått och gnolat över med pirr i magen. Det spelar ingen roll va det handlar om, jobb, kärlek. Man ska aldrig tro att allt kommer serverat på silverfat, gör man inget för det så får man sitta där i sin bittra värld och fortsätta se sin dröm försvinna. Skit i vad andra säger och ge dem långfingret samtidigt som du visar att du vågar. Det spelar ingen roll om man misslyckas, då har man iaf försökt. Men det är ingen anledning att ge upp för det, för det är då det bara har börjat. Man accepterar sina misstag och kämpar vidare via en annan väg.

Nu tar vi alla tummen ur röven och gör något åt det där pirret i magen. <3

Har haft en underbar dag idag. Fullkomligt älskar när man får lite ledigt bara sådär vissa dagar. Vaknade upp till skinande sol, städade rummet, hämtade happy, myste med Happy, tog en tupplur med Happy, gick på promenad, tittade på American Horror Story, hälsade på Annita, åt bullar med Annita, längtade till sommaren, pratade strunt med Annita, myste ännu mer med Happy, lagade god vegetarisk mat, tumblrade, tröstade min vän, fann ny musik till min samling.. m.m.

Ändå är livet inte helt perfekt. Här sitter man och är till stor del lycklig när en annan del av en bara skriker av ensamhet. Hjärtat dunkar fortfarande frustrerat av bristen på gensvar.

T i l l   d e   k ö r   v i   m i n  spotifylista.
Alla där ute med krossade hjärtan, sörj till min lista bara för ikäll.
Skriv ut era aggressioner i era anteckningsblock, gråt för alla hopplösa känslor som vi måste tvingas gå igenom.

Men imorgon tar vi nya tag och andas ny luft.
Men se till att gråta en skvätt ikväll, sen mår man mycket bättre.

Jag lovar

I onsdags blev jag märkt för livet.
Även om mamma inte blev särskilt glad så hindrade det mig inte
från att göra det. Det finns saker här i livet som gör att man börjar glömma det
som hänt i det förflutna även fast man inte vill, och av den anledningen valde
jag att göra det här just för att jag aldrig ska glömma.

Jag skulle aldrig tatuera in något utan anledning eller historia bakom,
tatueringar är något personligt, inte bara något man får för sig att göra bara för att.
Jag hade aldrig gjort det om livet inte hade varit som det varit. Bakgrunden
borde vara lätt för mina närmsta att förstå, tyvärr skrattar min mamma
fortfarande åt den. För hon vill inte inse vad den egentligen betyder.

Det går nog över snart tror jag, hon är väl bara rädd att jag ska gå och tatuera
resten av kroppen, men det kan jag säga att de kommer jag inte.
Det blir ingen mer tatuering på ett bra tag, helst vill jag slippa ligga där på britsen och bli skinnflådd igen,
för ja mina vänner, ibland gör det bra ont när nålarna köttar fram.

Nu är det gjort. För resten av mitt liv kommer den lilla texten sitta där och vara med om allt som komma ske i mitt liv. Det känns bra, men i början var jag rädd att det skulle bli helt fel och att jag skulle ångra mig, men det gör jag inte för fem öre. Man gör saker för en mening, och det har jag nu gjort.

Har en liten crush på tatueraren, han var så söt och snel......

Jag kan inte fokusera på körkortsteorin just nu. Mitt hjärta bubblar över! Det känns som att allt vänt nu. Snälla låt det vara så, jag kan inte ens tänka klart!

Är det början på kärlek?

Jag älskar och hatar det här!

Har haft en underbar helg med de underbaraste av vänner!

Livet leker trots att en del människor behöver en smäll för att vakna upp ibland. Hey, can't u tell?!

Om två dagar hörni..