Det känns fortfarande konstigt att inte ha återvänt till skolan för att sitta på en hård och obekväm stol i ett sterilt och tråkigt klassrum. Jag saknar lite att komma tillbaka från sommarlovet, se alla bekanta ansikten igen och börja om på nytt. Nu svävar jag mellan tankarna att lägga det bakom mig och försöka glömma bort allting och bara se framåt, eller fortsätta i denna dimma som hindrar mig från att röra mig trots att det är så många frågor jag vill ha svar på. Onödigt tänkande kan man kanske tycka. Men så tänker jag.

Nu när jag har tid om veckorna tänkte jag försöka börja vara kreativ igen. Det är så svårt när jag så länge bara kännt ångest över att prestera bra. Jag väntar bara på att det rätta tillfället ska komma.

Nu ska jag dra upp byxorna över naveln och se på ett avsnitt av true blood. Det är najs ska ni veta.

update: nu hände precis något jätte märkligt. kan berätta senare.