H ä r l i g a   s n ö !
eller vad säger ni?

Ska berätta något ganska roligt, men ändå ganska läskigt som hände mig i torsdags.
Åkte till stallet med Sarah som vanligt, hon hade tyvärr råkat ut för en stukning på gymnastiken i skolan, så hon kunde inte rida sin häst. Då fick jag den äran att göra det. Jag har ridit hennes häst Estrada förut ganska många gånger, och hon är hur snäll som helst!

Nu var det bara så att det var mörkt ute, och vi blev tvugna att rida i paddocken då ridhuset blev upptaget. Det gick bra att rida henne i ridhuset, så det skulle väl inte bli några problem i paddocken?
Bara det att lilla söta Estrada är en mörkrädd lite pålle, tror på spöken gör hon också, och det var nog anledningen till varför det hände.

Skulle precis vända över ridbanan i höger varv, då hon helt plötsligt får spurt och börjar bocka. Jag som var helt oförberedd på det kastades upp från sadeln och landade på hennes hals, där jag förtvivlat försökte hänga mig kvar. Jag trodde faktiskt att jag skulle ramla av, men på något sätt tog jag stöd av tygeln, och lyckades hålla min fast (fortfarande sittandes på hennes hals) i full galopp i paddocken.

Jag blev rent ut sagt SKITRÄDD, och trodde seriöst att hon skulle få av mig och kanske även trampa ner mig, jag funderade faktiskt på, efter några hundra varv i paddocken eller så (skämt åsido), att kasta mig av själv eftersom hon inte stannade. Jag försökte hej vilt att dra i tyglarna, men då sprang hon bara fortare. Efter ytterligare 150varv i full galopp fick jag nog av hennes knäpphet, så jag röt till "Stanna för i helvete!" och då minsann hade alla spöken försvunnit, så då kunde hon stanna.

Först var jag ganska chockad, men hela den här grejen var så himla komisk, jag kunde ha ramlat av och typ dött, eller brutit benet, nästan vad som helst. Men jag, knepig som jag är, så sitter jag gärna kvar när något sådant här händer. Jag brukar inte vara lätt att slänga av, men iaf. Det hela bröt ut i ett asgarv, både jag och Sarah garvade åt händelsen och förbannade oss själva för att vi inte tagit med en kamera och filmat.. det hade varit en höjdare alltså!

Jag ser fortfarande inte så allvarligt på händelsen, jag dog ju inte, och sedan är jag inte en sådan lättstött person som går in i något slags chocktillstånd när något sådant här händer. Jag är seriös när jag säger att jag skrattar åt det mesta, seriösa saker och oseriösa saker. För inte kan man sitta och gnola på sådant här?

Nu ser jag ännu mer fram emot tills jag ska vara hästvakt åt just den här hästen!
V i   f å r   s e   h u r   d e t   s l u t a r !  : )