"Nu har jag dock tagit ett uppehåll med mitt ritande och målande eftersom inspirationen inte längre finns att hitta.."

Det är inte alls kul att behöva erkänna att det inte finns något att hitta längre. Inspirationen är som bortblåst och det har den varit ett bra tag nu. Jag saknar stunderna då jag kunde sitta länge och bara skissa, låta fantasin flöda.. Nu är det så gott som dött i min fantasi.

När jag ser mina klasskompisars målningar får jag dock en gnutta hopp, ett pirr i magen, en liten smak av att vilja måla, bara lite. Men jag måste tvinga mig själv att inte ta upp en penna och börja rita.
Jag har varit med om det förut, då tog jag upp mitt verktyg och försökte återigen att skapa ur det lilla jag hade, men helt plötsligt sa det stopp. Glädjen försvann efter bara några drag med pennan.

Jag tänker aldrig göra om det igen, tro på det lilla hopp jag får och tänka att jag kanske klarar av det den här gången, för då blir det bara som ett svart hål i alla fall efterråt.
Jag väntar hellre på att inspirationen ska komma tillbaka mer.

Blyerts tänker jag inte hålla på med längre har jag bestämt mig för (alltså, det ska inte bli som min signatur). Nu vill jag arbeta i färg, akryl eller tusch. Det blir jag glad av.

Men tills dess.. om det tar 1 vecka, 1 månad, 1år eller kanske 10år spelar ingen roll.
Jag tänker inte ge upp hoppet om att få tillbaka min kreativitet.
Vill bara låta den komma av sig själv, det får ta sin tid.