Min brors lilla mirakelkatt finns inte mer. Han stryker inte längre omkring i lägenheten och samlar mod till sig för att komma fram och hälsa. Han sitter inte längre vid fönstret och tittar ut när husse kommer hem. Han kommer inte längre smygandes fram för att lukta på våra skor när vi kommer och hälsar på.

Jag kommer ihåg dagen då jag följde med för att hämta lilla Izze. Han var rädd & jamade så hjärtskärande efter mamma när vi åkte hem med honom. En liten skygg krabat var han, litade inte på främlingar.
När han fick Ludde som kompis i lägenheten förändrades han. Han blev katt. Även om han fortfarande var skygg så var han på något sätt mer närvarande, och under den senaste tiden kom han till och med självmant upp i soffan för att lukta, titta och sedan gå vidare igen.

Jag hoppas innerligt att du har det bra nu.
Att allt är okej.

Ludde letar fortfarande efter dig i lägenheten, han saknar dig. ♥