O h   m y . 
Jag vet inte vart den här ångesten kom ifrån, men helt plötsligt slår det mig att jag har saker som är ute på vifft och som jag inte fått tillbaka. Utlånade grejer alltså. Nu när jag har slutat nian så träffas inte vi tjejer längre så mycket och det blir ju inte bättre när vi börjar nya skolor i höst igen. Ångesten kom från ingenstans, "Oh no! Min utlånade bok är för evigt förlorad" eller nåt liknande.

När man kommer på sådär i efterhand att man helt glömt bort saker som man lånat ut, så tar det bara några sekunder innan man får panik och börjar tro att man aldrig kommer få tillbaka dem.

"Du kommer få tillbaka dem juh! *Liksom.. take it easy* " Ja, men nu skriver jag ju faktiskt inte det här inlägget för att klaga på er eller liknande? Men ni fattar nog vad jag menar med hela den här ångest grejen. Eller hur?