J a g   h a r   u p p t ä c k t   m i n   f o b i . . .
Utan att jag riktigt tänkt på det innan, så visar det sig alltså att jag har fobi för skelett. Det var nästan ett rent helvete när jag, Sarah och Tyra var på naturhostoriska och skulle gå igenom utställningen med dinosaurie skelett. Jag fick total PANIK och Sarah och Tyra fick båda DRA ut mig därifrån. Jag blundade och skrek hela vägen, medan de andra skrattade åt mig.. haha!

Vad är då anledningen till detta? När jag var liten var jag lättskrämd, och såklart skrämde min familj upp mig rejält då vi skulle passera samma utställning med dinosar på naturhistoriska.. rädslan sitter alltså kvar, och hur mycket jag försöker intala mig själv att DOM INTE KOMMER BÖRJA RÖRA SIG OCH ÄTA UPP MIG... så försvinner inte den obehagliga känslan. Så beniga rangel med huggtänder är en ren tortyr för mig att beskåda.. och då menar jag ALLA sorter.. stora som små.. men mest stora... Denna panikångest sker bara i rum, med få människor (vi var 3 st i dinorummet) tillsammans med stora benrangel... i stora folksamlingar kan jag behärska mig.

Förutom de stora läskiga benen så var den här dagen helt lyckad! (Y) Vi har lyckats samla ihop rejält med information till det stora arbetet i NO om klimatförändringar. Vi satsar stort!