hope
2012-05-20 @ 14:18:27
Kina
2012-05-19 @ 12:09:27Att få tillbringa denna vecka tillsammans med världens härligaste gäng har även det bidragit till den behagliga känslan. Innan resan trodde jag inte att jag skulle klara av att bo i värdfamilj, jag trodde att jag skulle göra bort mig, jag trodde inte heller att jag skulle klara av att redovisa inför två skolklasser på engelska, eftersom jag redan tycker att det är obehagligt att göra det här hemma.
Men som jag skrev tidigare, känslan man får är annorlunda, folk är inte lika dryga och arslade som i Sverige, barnen satt där och liksom lyssnade, dömde inte utan bara lyssnade och det kändes ganska bra.
Jag får en känsla av att Sverige inte kan ge mig något här, rädslan om att jag aldrig skulle våga vidga mina vyer till andra länder har försvunnit och nu är det som att jag automatiskt bara vill bort härifrån. Jag kan enkelt få jobb i kina, stanna några månader och göra något minnesvärt, istället för att sitta hemma och dega, bli galen och inte ha något att göra.
Jag har sagt såhär till mig själv; skiter det sig, får jag inte visa hur jag verkligen känner eller inte får någon respons tillbaka som kan göra mig lycklig så åker jag och utforskar världen istället. Man ska inte sitta hemma med en olycklig själ och bara tycka synd om allt och inte få ut något av det. Då skapar jag hellre nya värdefulla minnen som kan väga upp det onda.
Nu ska jag klippa ihop en film om min tid i Kina,
Eternal sunshine of the spotless mind
2012-04-28 @ 22:26:03Det är inte bra när man börjar överanalysera allt som händer och sker, då vet man ännu mindre hur man känner och om man vågar chansa. Då vågar man inte ta steget tillslut. Hjärtan kan gå sönder så lätt, men ändå vill man inte sitta där och inte ha fått släppa ut alla känslor. Ändå känner jag mig inte lika rädd inför framtiden, det har jag fått lära mig att inte vara.
Stillhet
2012-04-28 @ 22:15:54Mitt projektarbete står nu utställt på stadshuset
Barquette
2012-04-23 @ 20:18:24Det här borde ha varit en bra dag. Jag borde vara glad för att jag snart nått ett av mina mål. Jag borde vara glad för att projektarbetet äntligen är under slutspurten, att det faktiskt blev bra. Jag borde vara glad för att jag har fått erbjudandet till en resa jag sent ska glömma i maj. Men det är jag inte. Förutom att jag har en finne i näsan som gör så förbaskat ont så skäms jag över hur dum jag får vara ibland. Riktigt jävla elak. Inte med mening dock, för jag är inte elak som person. Det bara blir så när allting kommer på en gång. Inte undra på att folk undviker mig ibland, för jag är en tokig och konstig människa som borde spärras in. Usch.
Warm whispers
2012-04-21 @ 22:46:30Om det jag sett, hört och varit med om inte varit drömmar så borde jag köra till 100%, inte tveka, bara köra, utan andras inverkan. Jag kan inte rå för att jag sårar andra på vägen, jag har levt tillräckligt länge för att förstå att man inte alltid kan leva på att göra andra lyckliga och se på medan man själv tynar bort, man måste ge sig själv chanser också och jag tycker verkligen att jag förtjänar detta, så mycket lidande mitt hjärta har fått stå ut med.
Jag vill verkligen. Jag vill verkligen. Jag hoppas och ber att jag blir helt sprattig i kroppen. Nu är det väl ändå min tur att få känna lycka inombords?
The Wilhelm Scream
2012-04-20 @ 20:09:16Det värsta jag vet är när människor man litar på läcker ur allt innerligt hemliga saker som man trodde
man kunde dela med denne person för att lätta lite extra på tyngden.
När man vill säga något speciellt till en person men verkligen inte har styrkan att genomföra det.
När man ser sina chanser försvinna trots att man så innerligt vill.
Människor som medvetet vill såra någon.
När man önskar att man var lika utåtriktad och social som andra.
När man vet att man kan, men samtidigt inte vågar hoppas för mycket.
Nästa vecka är det min vecka. Jag ska göra det bästa jag kan. Jag ska visa att jag kan. Jag ska för en gångs skull få bli glad, om allt går rätt dvs. Är det min tur att vara lite lycklig nu?
shoreline
2012-04-10 @ 18:13:34från en person som får mig att hoppas.
Such great heights
2012-04-04 @ 19:41:21Det är nu jag längtar efter att ta studenten. Jag får känslan av att bara ta mig bort från detta land och komma med något nytt och bättre. Börja om och vara den jag vill vara. Inte släppa någon för nära inpå utan bara vara.
Jag undrar innerligt vad jag kommer åstakomma här i livet, för något måste det vara det vet jag. Vägen dit blir tuff och ensam. Men jag är van vid att klara mig ensam vid det här laget och det är inget jag gnäller över. Det är bra att kunna sådant. Jag ska stå där och se på andra när de kämpar tillsammans med andra, måste stanna upp och vänta in medan jag bara fottsätter och fortsätter utan stopp.
April blir en hektisk månad, något jag kämpat länge med ska bevisas att jag klarar av, min fina syster kommer hem och vernissage ska anordnas. Just nu vill jag att allt ska gå fort så jag slipper stå där och sörja mig sönder innan sommaren. Nu tar jag mig an fasen i livet där jag går min egen väg, väljer med noggrannhet och visar att jag klarar mig utan andra. Ensam är stark, och stark det är jag.
best friends
2012-03-27 @ 19:21:27Usch vad jag sörjer. Usch.
Sedan vill jag bara ta tag i den där människan och säga; bara så du vet är jag feg, därför har jag inte vågat säga något. Men bara så du vet så tänker jag på dig. Du tänker antagligen inte i mig för du har ju en miljon andra efter dig, så ta någon av dom. Någon av de som vågar säga något i alla fall och som kanske ibland säger för mycket. Men det verkar du gilla. Så nu var det sagt, tack för mig.
Jag skall nu begrava mig bland täcken i min dubbelsäng som jag olyckligt nog inte får dela och fundera ut vad mina första katter ska heta. De första av kommande många. Runt 72 har jag räknat ut att jag ska ha. De ska bli mina bästa vänner.
hungerspel
2012-03-26 @ 19:46:57
Den senaste tiden har mest gått åt till funderingar och att lugna ett oroligt hjärta. För en gångs skull är det mitt eget som jag får ty mig om ett tag och det är svårare än vad jag trodde. Att ständigt finnas till hos andra, peppa, trösta och hoppas får en att glömma lite hur det själv är, och man sitter mest där och ställer frågan "varför släpper du det inte bara? gå vidare." Nu har det slagit mig hur svårt det faktiskt är att gå vidare.
Med student, brustet hjärta och ovisshet i tankarna är det svårt att fokusera. Just nu vill jag inte mycket, bara ta vara på den tiden jag har kvar med mina fina vänner. Tänka på framtiden kan jag göra någon annan dag. Konstigt att jag inte är stressad över det. Något jag lärt mig antar jag.
Förbannelsen som någon sate kastat över mig verkar inte rubba sig än på ett tag, så det är väl bara att gilla läget och se på hur man ännu en gång missar sista avgången och får stå och se på istället för att vara den som får vara stå där lycklig.
Nu ska jag måla gula fusk påskägg och hungra efter hunger games.
Somebody that i used to know
2012-02-29 @ 16:57:45Lov är bra underbara ibland när man får umgås med underbara människor på underbara platser
lace
2012-02-20 @ 20:47:12
Jag har gjort en spetslampa. Och jag gillar den skarpt!
Where
2012-02-18 @ 00:41:16En del vill inte lägga sig i andras liv när deras egna är till gränsen perfekt. Det kallas egoism.
Man lever inte enbart sitt eget liv. Man är en del av andras också. Därför sätter det sina spår hos dom som verkligen behöver något och den man förväntar sig ska rycka ut inte gör det på grund av att man fått lite storhetsvansinne på besök.
Förhoppningsvis kommer karman tillbaka och får dessa att inse att de borde fortsätta finnas till i alla andras liv.
Jag är glad för de som fortfarande förstår det, och som finns kvar vid min sida. All lycka till er! <3
Valentine
2012-02-14 @ 14:06:50Glad alla hjärtans dag. Den mest usla och överskattade dagen som finns. Men det säger jag bara för att jag kommer sitta här i min ensamhet som varje år. Men jag känner mig inte olycklig för det. Man kan ju ha en skämma bort sig själv kväll istället!
Fick en fin ros av en fin person i skolan idag!
