timshel
2012-06-04 @ 15:12:10Det var mer ett förlåtande leende, som sa; "förlåt för all denna uppståndelse, för att jag gjort dig så förvirrad, verkligen, det var inte meningen". Hans tag om min arm lättade och sedan drog han på smilbandet en sista gång. Något jag tidigare aldrig känt uppenbarade sig inom mig. Det var väl inte hans fel att jag hade gått och blivit förälskad när han nu tydligt visade att det inte är såhär han vill ha det.
Han är väl som vilken person som helst, han kanske bara vill leva utan någon vid sin sida helt enkelt och på något sätt förstod jag, precis när jag stod där. Det är dags att släppa taget nu, tänkte jag.
Kommentarer
Trackback
