Det är inte min topperiod just nu kan jag säga. Det mesta av glädjen jag känt tidigare har slagit om, och tillbaka och gett mig totala käftsmällar. Man kan inte må på topp varje dag, hela tiden. Och det accepterar jag till fullo, för just nu känns inte saker 100% bra.

Allt negativt som snurrar omkring & sker har fått mig att bli så himla obalanserad och osäker i det jag gör. Igår på ridningen till exempel fick jag känna på hur det känns att för första gången inte kunna kontrollera mina tankar & allt annat flams som fladdrar runt i huvudet. Det resulterade i en nästan avramling & ett ömt lår, och jag har nog aldrig kännt en sådan osäkerhet förut på hästryggen. Jag tar mig oftast an de utmaningar jag får, men nu har det varit för mycket i huvudet helt enkelt. Att man skulle välja jordens mest känsligaste häst gjorde inte saken bättre. Hästan märkte min osäkerhet direkt & var inte heller alltid så säker på hindrena som skulle hoppas. Det blev aldrig någon riktig balans.

Sen att ens vänner inte heller mår bra gör saken inte bättre. Jag lever för mina vänner, finns för dom & erbjuder dom min axel att luta sig mot om det så behövs, men även jag tar stryk av deras känslor och när besked de gärna inte vill höra når oss andra blir stämningen bara hemsk. Jag borde sitta här & vara glad, sommaren närmar sig med stormsteg & så även min födelsedag. Men det går helt enkelt inte att vara på topp just nu.

Det är inte heller bara min födelsedag som närmar sig, utan även ett annat datum som jag kommer att minnas för resten av mitt liv. Något jag aldrig kan sluta tänka på, då en stor del av mig inte längre vet vart den ska ta vägen på grund av det. Jag hade en gång en tröst & en axel att luta mig mot. Den axeln lutar ingen sig mot längre, och det är den tomheten jag känner just nu.

Jag tar en liten paus nu, för att samla tankar & reda ut all obalans. Finnas till för mina nära och kära & minnas det som var och som alltid kommer finnas inom mig.

Kommer tillbaka när jag har fått lite styr på allt flamsande.

bild från förr