Welcome home, son!
2012-07-05 @ 21:32:00Jag vet inte om det är bloggen som gett mig all denna otur varje gång jag skriver något. Nu när jag lagt bloggen på hyllan så går allting så himla mycket bättre. Jag mår bra nu, och det är mest för en enda anledning. Jag vågade. Jag visade framfötterna och nu får jag min respons. (!!) Mitt hjärta tjuter av lycka lite sådär diskret i hemlighet.
Tvi vad jag kommer ångra mig när jag skrivit detta inlägg, tänk om oturen kommer tillbaka? Men då får jag väl trotsa oturen, ryta ifrån och visa att jag klarar av att springa förbi den trots mina oknutna skor.
Nu kan jag lägga gymnasiet bakom mig, vara med de finaste, vara lycklig över de som sker och hålla tummarna för de som kommer hända framöver. Jag är redo för framtiden!
"Det gör ingenting att jag gjort bort mig på vägen, det visar bara att jag är lika mycket människa som alla andra. Man måste ha tålamod när det kommer till sådant här."
Det ska bli spännande att växa upp, se vart alla kommer, se vilka som stupar och vilka som klarar av att fortsätta trots motgångar. Jag vet att jag kommer kämpa mitt hårdaste, försöka nå mina drömmar och mål, kanske hand i hand med någon jag tycker om. Det kommande året blir dock ganska lugnt för min del. Jag ska ladda all energi, ta tag hans hand och springa längs snåren och skratta åt allt bakomvarande och springa mot de ljusa målen. Det kan bli verklighet om man kämpar. Glöm inte det!
Jag ville bara säga att jag det går så bra nu, att jag lägger ner bloggandet framöver. Tack för denna fina tid! Det ska bli ännu finare att titta tillbaka genom alla år och minnas allt. Minnas de lyckliga stunderna, som förvandlades till de mest olyckligaste, men som sedan lärde mig att kämpa mig uppåt igen trots allt. Vem vet, jag kanske kommer igen?
Tacktacktack, men nu vänder jag blad och skriver på mina nya kapitel här i livet!
Vill ni trots allt få en glimt av hur jag har det, hur det snurrar i huvudet på mig, eller bara inspireras lite så kan ni klicka här.
Hej så länge alla fina!
Tvi vad jag kommer ångra mig när jag skrivit detta inlägg, tänk om oturen kommer tillbaka? Men då får jag väl trotsa oturen, ryta ifrån och visa att jag klarar av att springa förbi den trots mina oknutna skor.
Nu kan jag lägga gymnasiet bakom mig, vara med de finaste, vara lycklig över de som sker och hålla tummarna för de som kommer hända framöver. Jag är redo för framtiden!
"Det gör ingenting att jag gjort bort mig på vägen, det visar bara att jag är lika mycket människa som alla andra. Man måste ha tålamod när det kommer till sådant här."
Det ska bli spännande att växa upp, se vart alla kommer, se vilka som stupar och vilka som klarar av att fortsätta trots motgångar. Jag vet att jag kommer kämpa mitt hårdaste, försöka nå mina drömmar och mål, kanske hand i hand med någon jag tycker om. Det kommande året blir dock ganska lugnt för min del. Jag ska ladda all energi, ta tag hans hand och springa längs snåren och skratta åt allt bakomvarande och springa mot de ljusa målen. Det kan bli verklighet om man kämpar. Glöm inte det!
Jag ville bara säga att jag det går så bra nu, att jag lägger ner bloggandet framöver. Tack för denna fina tid! Det ska bli ännu finare att titta tillbaka genom alla år och minnas allt. Minnas de lyckliga stunderna, som förvandlades till de mest olyckligaste, men som sedan lärde mig att kämpa mig uppåt igen trots allt. Vem vet, jag kanske kommer igen?
Tacktacktack, men nu vänder jag blad och skriver på mina nya kapitel här i livet!
Vill ni trots allt få en glimt av hur jag har det, hur det snurrar i huvudet på mig, eller bara inspireras lite så kan ni klicka här.
Hej så länge alla fina!
