Så himla bra.

 

 

 

Är det kanske under fem år jag har klippt och skött om denna fina varelse? Världens gladaste hund är hon, därav namnet Happy (hon lyssnar bra på tjockis också!) Det blir en överaskning varje gång man klipper henne. Det blir som en helt annan hund. De äldre tyckte att jag borde starta hundfrisering, inte så tokig idé egentligen när man får hålla på med så fina djur. Kaninfrisering kan det också få vara sådana fall. Så kom till mig om ni vill frisera era kaniner!

Hundarna står redan på kö för att få bli friserade av Kihlström. Sigge heter den stora lurviga hunden som jag ska ta itu med nästa vecka! Det blir kul!

Jag har druckigt så fruktansvärt mycket i helgen så ni anar inte. Jag mår så bra av att dricka ska ni veta. Jag blir så lugn, glad och livsälskande att ni skulle bli avundsjuka på mig. Det började i fredags. Drack 1,4 liter, idag ytterligare 1,4 liter. Jag skulle kunna dö i denna stund. Så full är jag.

Julmust är så gott alltså.

 

:)

Jag blev så himelens glad idag när min chef skickade ett sms och uttryckte hur glad hon var för att jag gör ett sådant bra jobb i butiken. Det gjorde verkligen min dag!

Är så himelens glad över att jag har ett jobb där jag stortrivs. Hade jag gått efter mammas råd och sökt till diverse städjobb och vårdhem hade jag nog gått in i väggen vid det här laget. Det är som att jag måste jobba där jag blir inspirerad och känner mig kreativ för att må på topp, och det gör jag. Det är så kuuuuul!

Kan inte vara gladare!
Ville bara säga det, hejhej.

Hej du!
Ja, just precis du! Du som läser detta här och nu. Vem är du?
Man blir ju så fumlans nyfiken på vilka som kikar in här dag ut och dag in, för ni är ju några stycken. Kommentera gör ni inte heller, så då vill man bara veta ännu mer vilka ni är som så anonymt stalkar mina inlägg var dag.

 

Kanske är det du, killen, jag träffade på tågstationen i Katrineholm, som visade mig den fina film som du hade gjort med hundratals bilder som du fotat från ditt kontorsfönster?

Eller är det kanske du, tjejen, som jag träffade på tåget en gång och som jag gissar på är lika gammal som jag men som framförde sig som den mest mogna människan på denna jord? Vad jag avundades dig när jag träffade dig. Bara så du vet.

 

Kanske är det du, konstiga mannen, som kom in när jag jobbade och försökte ragga genom att dra inledningsrepliken; "vilket fint dockhus ni säljer, lite porrigt sådär".

Vilka ni än är, vore trevligt om ni sa hej i alla fall. Jag förstår inte hur ni kan tycka att min blogg är något vidare att läsa. För det är ju mest bara strunt ni får stå ut med. Men trevligt är det i alla fall!

 

Det knäppa är att jag är en allätare när det kommer till filmer. Jag kan se världens mest mesigaste romantiska komedi och gråta till, filosofera till vackra franska ting eller bokstavligt talat dö inombords av adrenalinkickar från sci-fi som denna. Jag ryser när jag ser den här trailern. Så bra. Jag kan dö lycklig efter denna, men inte om huvudpersonerna dör dock.

Släng dig i väggen Edward för här kommer min man nummer 2.

 

 

 

Det första jag gjorde var att sätta mig i den där dumma sitsen. Inse att när det började på uppför så hade jag ingenstans att krama om mig själv , det var ju två gigantiska stänger ivägen, jag fick panik men trodde att det skulle ordna sig. Dock insåg jag, att när jag tyckte att det räckte, så var det inte slut. Jag fortsatte åka uppåt, uppåt uppåt. Tillslut tog det stopp. Jag fick ännu mer panik. Det var ju så högt. Så himla högt. Efter en hemsk väntan som varade i evigheter föll jag andllöst mot marken. När jag trodde det var slut var jag inte ens halvvägs nere. Jag kände, bokstavligt talat, hur mitt hjärta liksom hakade upp sig och hoppade över flera slag. Jag trodde jag skulle dö.

Så var det första gången jag åkte Tilt på Grönalund. Sedan dess är höjder inget som står högt uppe på min önskelista. Jag har väl fått hjärtproblem efter den händelsen också. Slår jag vad om.

 

 

 

 

You should be.


Men skärp er förihelvete! Sluta hetsbanta och lev era liv istället! Ni kommer inte få några Victoria Beckham resultat ändå för alla är byggda på olika sätt. Jag tror inte Victoria Beckham är särskilt lycklig heller när hon ser ut som hon gör. Så skärp er!

På tumblr kan man uttrycka sig själv i bilder, och det gör jag ganska flitigt nu för tiden.
Ni får gärna kika in på min tumblr om ni vill.
Ni måste inte. Men om ni vill.
Klicka på bilden sådana fall.

  

Alla människor borde ha en punsch-veranda. Om ingen vet vad en sådan är det enda jag kan rekomendera Google.se. Jag själv vill äga minst en sådan veranda i mitt liv för det finns inget finare än att sitta där, ihoptryckt med de man tycker om och kan babbla ihjäl sig med tillsammans med lite vin som klunkas lite då och då.
Så har min fredag spenderats, och jag kan ärligt säga att jag kände mig alldeles tom när jag kom hem från den kvällen. Det är sådana ögonblick man ska ta vara på, för det gör en lycklig. Jag avskyr att jag bor så långt ifrån de jag umgås med. Jag avskyr att det ska kosta en förmögenhet att ta sig någonstans om det så ska vara med tåg eller med bil.

Kan inte alla komma hem till mig nu i fortsättningen? Jag har kanske ingen veranda att sitta och klunka vin på, men det finns väl annat att erbjuda. Lite bullbak för den som är sugen, ett septemberdopp i den kallaste av alla sjöar ni någonsin kommer bada i eller en halvtimmes svettig promenad ner till byn där man kan äta onödigt dyr sushi och sedan överväga om man faktiskt ska ta bussen dom få stationerna hem igen. Det låter väl inte så tokigt? Då har jag lite tid på mig att spara ihop till lite tågresor igen så kan vi byta sådär om vartannat. Bra, då säger vi så. Smsa när ni har lust att komma på besök!

 

 

Denna man. Jared Leto får mig att go nuts ibland. Förutom att han har skaffat sig en jäkla hipster look med allt skägg och det långa håret så tycker jag att han är en okej, fin snubbe. Skulle inte skada att ha honom i närheten. En anledning till varför han ligger ganska högt (eller hur var det linnea?) på min "husband to be-" lista, skulle lika gärna kunna vara för vilka otroliga låtar han har varit med och skapat, hans fantastiska röst eller för att han varit riktigt het en gång i tiden, men njaa.. Han har väldigt bra låtar i bagaget, och han var riktigt snygg en gång i tiden (jag har så svårt för skägg alltså..) men anledningen är denna;

En kall vårdag, termometern visade -5 grader i den fina staden Paris, vandrade jag runt i Louvren tillsammans med min syster och mor och far. Jag och systern min bestämde oss för att sätta oss ner en stund utanför souvernirshopen, och rätt som det är ställer sig en man kanske 15 meter framför oss, precis vid shopen, och det första jag tänker är: "J-Ä-V-L-A-R vad fula byxor den där snubben har. Är han helt pantad i huvudet?" Plötsligt vänder sig den här ''snubben'' om och tittar, inte på mig direkt kanske men det är precis vad vi föreställer oss nu okej? Jag blir helt stum. Bara stirrar på honom. Och sen inser jag vem denna man är. 

 

Ja mina damer och herrar. Där stod han. Jared Leto.
Jag blev så paff att jag nästan gjorde i byxan.

Såklart dubbelkollade jag om det verkligen kunde stämma att han befann sig i Paris samtidigt som jag. Och ja, det stämde. Kvällen innan hade han med sitt band haft spelning och sedan den dagen följer jag honom på facebook och ser varje inlägg han lägger ut. I hopp om att en dag kanske korsa hans väg igen och ta mod till mig att fria. 

Men då får han raka sig förståss.

Det känns fortfarande konstigt att inte ha återvänt till skolan för att sitta på en hård och obekväm stol i ett sterilt och tråkigt klassrum. Jag saknar lite att komma tillbaka från sommarlovet, se alla bekanta ansikten igen och börja om på nytt. Nu svävar jag mellan tankarna att lägga det bakom mig och försöka glömma bort allting och bara se framåt, eller fortsätta i denna dimma som hindrar mig från att röra mig trots att det är så många frågor jag vill ha svar på. Onödigt tänkande kan man kanske tycka. Men så tänker jag.

Nu när jag har tid om veckorna tänkte jag försöka börja vara kreativ igen. Det är så svårt när jag så länge bara kännt ångest över att prestera bra. Jag väntar bara på att det rätta tillfället ska komma.

Nu ska jag dra upp byxorna över naveln och se på ett avsnitt av true blood. Det är najs ska ni veta.

update: nu hände precis något jätte märkligt. kan berätta senare.

Jag har suttit och lyssnat på Coldplay idag. Jag vet inte varför, jag gillar dom inte speciellt mycket direkt, men det bara blev så.

Att hålla mig från bloggandet var ingen hit. Jag har väl inte direkt suttit och längtat tillbaka, nej. Jag försökte mig på en annan bloggportal först, men jag trivdes inte. Jag har bloggat sedan 2006 därför kändes det ganska dumt att bara kasta bort allting. Jag har inget bättre för mig om dagarna. Jobbar vissa dagar, sitter hemma och funderar över vad man ska ta sig till här i livet, ser ner på människor som aldrig hör av sig, som bara lämnat mig här med alla dessa frågetecken eller så hänger jag hos min 74åriga väninna och hennes hund.

Det enda jag vet är att jag vill åka iväg för ett tag. Så jag tänker spara allt jag har för att komma bort nästa år. Kanske plugga i ett annat land, kanske bara bo i ett annat land tills pengarna tar slut eller hitta en 45årig rik snubbe i ett annat land som kan försörja mig tills jag vet vad jag vill göra. Eller jo, jag vet ju vad jag vill göra. Förstår bara inte varför det ska vara så svårt att nå det. För alla som är där idag är bara så himla snofsiga att jag vill kräkas på dom. Jag hatar snofsigt. Sådana personer kan aldrig vara lyckliga. Det slår jag vad om.

Nu försöker jag igen.
Åh hej och hå.