Imorgon är det den 23.e augusti.
Vilket betyder att skolan börjar för min del. Ska jag vara ärlig så känner jag ingen som helst ångest inför att börja igen. För mig känns det som att idag är en sån där vanlig sommarlovsdag, inget att oroa sig för inför morgondagen typ. Jag vet inte vart det här kom ifrån, för jag tycker faktiskt att jag borde känna lite ångest i alla fall inför imorgon.

Men på något sätt känns det ganska bra, att slippa behöva oroa sig liksom. Jag har saknat alla i klassen, lärare & andra elever, det känns bra att få igång vardagen. Ett snäpp närmare självständigheten liksom. Jag börjar ju 2an, alltså har jag bara ett sommarlov kvar att njuta av, och vi får se hur jag känner inför det.. men det tar jag mest som det kommer.

Min sommar har varit väldigt omtumlande, men ändå har den inte varit 'den sämsta'. Jag har nog aldrig haft någon riktigt dålig sommar. Även om min sommar började som den gjorde, så har jag på något sätt lyckats hitta en slags rytm och frid som fått mig att må ganska bra trots allt. Ingen borde få gå igenom vad jag (och många andra) har gått igenom, men samtidigt så lär man sig att leva vidare och ta dagarna som dem kommer. Att ta vara på dom är det viktigaste jag har fått lära mig, för vem vet, rätt som det är händer det något som får världen att totalt rasa för en. När ett ljus har slocknats så tänds ett nytt, och man kan inte komma ifrån alla dom ljusen som slocknar för en. Det vore helt omänskligt.

Det känns som att det här inlägget blev ganska 'deep talk'. Men det finns saker som är till för att spridas, och lära ut.

Så ta vara på era liv era jävlar. Rätt som det är så säger det stop.
Då är det försent, och då kan man bara inte sitta och älta på
det.

L i v e   L i f e   A n d   L a u g h   s ä g e r   j a g   b a r a .